And as the fickle fairy cheers...

Jag hatar män just nu!
Dom e dumma och förstår sig inte på mig.
Jag kräver inte ens mkt, bara lite.
Jag har fan rätt till det tycker jag.
Tycker inte om när jag får olika signaler.
Ena stunden känns det bra och nästa inte.
Orkar inte med sånt här.
Kan man inte bestämma sig bara.
Detta var anledningen till att jag blev singel.
Killar e fan komplicerade.
Det är inte tjejer.
Killar vet inte vad dom vill ha och jag hatar det.
Jag kommer säkert tycka annorlunda typ imorrn eller nått, och kanske så skriver jag det här bara för att jag har PMS och är trött.
Känner mig ganska utnyttjad, ledsen och jävligt ensam.
Så jävla ensam.
Hatar att vara ensam.
Det känns som om jag bor i ett svart hål och ingen fattar nånting.
Allt jag vill ha e någon som bryr sig om mig.
E det för mkt begärt?
Tydligen...